Ja just nu känns det som ett stort kaos.
Den fina altanen som vi skulle bygga i sommar.
Blev i stället, Riva den befintliga altanen.
Gräva upp runt halva huset gjuta nytt runt hus grunden.
Pumpa upp gaveln som har sjunkit.
Lägga in balkar.
Ja en hel del massa mer som jag inte fattar riktigt.
Mer än att det kostar pengar.
Inte för att gnälla.
Men har inte vi haft nog av problem nu.
Min nackskada, Dålig ekonomi.
En massa biverkningar av mediciner som inte hjälper.
Prövar ny medicin som funkar halv bra.
En 6 åring med mag problem.
Bråk med barn mottagningen som aldrig tar en på alvar.
En tonåring som måste gå på sommar skola för att fixa G i matte.
Hon var inte glad kan jag säga.
Tjata på skolan om extra hjälp och att dom skickar via
mail vilka läxor dom har och när det ska vara klart.
Så att jag kan hjälpa henne. Vilket inte funkar.
Och med tanke på att hon har Dyslexi så är hon
okoncentrerad och glömmer lätt.
Så man får tjata en hel del.
Peter jobbar dag som kväll, vardag som helg.
För att våran ekonomi ska gå ihop.
Oron över att han inte ska stoppa och orka.
Dåliga samvetet över att barna inte kan göra och få det dom vill.
Ibland inte ens det nödvändiga som andra tar för givet.
Jag tror inte att nån vet eller förstår hur vi har det.
Utåt sett ser vi ut som vilken familj som helst
Ingen ser mag värken. Huvud värken.oron.
Nätter utan sömn när man undrar hur länge vi stoppar.
I bland har jag lust att skrika när andra klagar över små saker.
Men så är väl vi människor egoister som inte ser andras problem.
Vissa mer än andra.
Skulle vilja åka iväg bara Peter och jag en helg.
Få rå om varandra, ladda batterierna.
Men då måste det finnas barnvakt.
Och pengar, Och ingen dera finns.
Jo visst min 74- åriga mamma
Men man kan inte begära av henne att komma och sköta allt.
Det vart ett gnälligt inlägg.
Men man måste få gnälla ibland:)
