Dessa beslut som ska tas hela tiden,
Som tonårs morsa så ställs man inför en massa kniviga frågor.
Just nu är tjatet..
Sova över hos en kompis tillsammans med sin kille.
Hmm hur gör man.
Jag sa tvär NEJ.
Hade en ordentlig förklaring varför.
Ålder, lämplighet, och att hormonerna kan ställa till det.
Har ju själv varit ung
Då fick jag svaret.
Men hallo det här är ju 2000-tal.
Som om jag var typ 200 år kändes det som.
Men det är fortfarande nej.
Och nu är det verkligen surt här hemma kan jag säga.
Som sagt.
Små barn små bekymmer.
Stora barn stora bekymmer.
1 kommentar:
Jag tycker du gör helt rätt som säger nej så länge.
Men kommer ihåg som igår vad jävla förbannad jag var när mamma sa nej till mig o Robert. :-)
Vi fick skriva brev till varann för vi inte kunde prata. *haha*
Skicka en kommentar