När blev jag gammal.

En hemsk tanke slog mig i går.

Jag börgar bli gammal.

Det måste vara det som händer.

När hade jag den pirrande kännslan som man har

när man är ung och ska ut.

Förväntningarna på om just DEN killen kommer att vara där.

Ringandet till kompisarna om klädval.

Hysterin om håret,

Att inga kläder sitter bra.

Uttryck som att jag ser ju ut som en tönt,

dom här kläderna är sten ute.

Sen mins jag att min mamma alltid sa.

Men du är fin i allt.

Tönt tänkte jag.

Nu är jag där själv.

Säger till min dotter men du är ju fin så där.

Och vad blir svaret.

Men mamma när var du ung det är ju 100 år sedan.

( Då tittar jag mig i spegeln och nja hundra år är väl att ta i)

Du vet väl inte hur man ser ut i dag när man är ute.

Eller ja kanske på din tid man gick så här.

Men inte på min.

Ni kommer att själva få uppleva detta ni som har,

döttrar vänta bara.

Önskar att det fanns ett lexicon över ungdoms språket.

Så att man fattar vad dom menar.

Men det är härligt att bli gammal.

När man får uppleva att barnen,

växer och blir stor.